Nej, nu tänker jag sätta ett nytt lösenord på bloggen. Jag vill inte ta bort den för jag har en del rätt speciella grejer sparade i den. Och kanske att jag fortsätter skriva väldigt speciella saker i den, men i sånt fall kommer lösenordet bara att hamna hos folk som jag verkligen litar på till 100%.
Enligt min statistik har jag hela FYRA trogna läsare som kollar in här varje dag, men er kan jag rekommendera min andra blogg, återigen, mayalarsson.blogspot.com, för det är där jag kommer att hålla till i fortsättningen.

Lösenordet ändras nog imorgon kväll. Tack för den här gången.

Nu har jag startat en ny blogg på blogger som heter så mycket som mayalarsson.blogspot.com!
Jag är så nedrans trött på att inlägg man skriver aldrig blir publicerade och att det alltid, alltid kånglar.
Så nu har jag startat en ny blogg som nog lär bli lita annorlunda eftersom att den inte kommer att vara lösenordsskyddad och öppen för alla som vill att läsa. Kanske inte riktigt lika mycket top secret information (ha-ha-ha) men den lär nog bli bra mycket roligare att läsa. Kolla in den!

Här kommer det att bli rätt dött. Kanske att jag skriver något top secret då och då, men jag kommer mest att hålla till på den andra bloggen. Ciao!

Det är för mycket.
På måndag ska jag på gruppintervju på McDonalds och det lär ju inte gå alls. Jag vill inte ens gå, jag kommer ju inte att få jobbet i alla fall, det enda jag kommer att göra är att göra bort mig framför massor av folk som jag känner som säkert är där. Jag kommer säkert att vara yngst, och folk som är där har säkert jobbat förut och vet vad man ska säga och jag som hatar att avbryta och ta plats bland folk jag inte känner. Det kommer att gå åt skogen. Precis vad jag behöver, en till sak att gå runt och oroa mig över.


Jag drömmer väldigt mycket på nätterna nu. Det är rätt hemskt, jag vaknar nästan varje morgon med någon sorts ångest över något jag drömt. Mardrömmarna har börjat ta den där skepnaden att de inte ens går över när man vaknar på morgonen och det är ljust, de ligger kvar i flera timmar efteråt. Jag skulle vilja ha ett par nätter nu när jag bara får sova i fred, utan att behöva ha mitt undermedvetna som spelar en massa allan i huvudet på mig samtidigt. Tack.

Jag ska på Pier Pressure i sommar!
The Used kommer dit. Najs, najs, najs, najs, najs, najs, najs, naaajs! Stunden som jag längtat efter i 3-4 år ska äntligen komma och jag ska få se Gudarna live.
Även Paramore, 30 Seconds to Mars, Neverstore, Takida, The Sounds och Dead by April m.fl kommer dit. Ja, det kan nog bli rätt najs. Jättenajs, faktiskt.
MEN! Jag behöver en/flera partners som kan tåga med mig dit, dansa och poppa med mig där, sova med mig och sen tåga med mig hem igen. Låter det som en utmaning? Det kan jag lova att det är, men jag tror att det är värt det.

ÅK MED MIG TILL PIER PRESSIRE DÅ!

ÄNTLIGEN! Nu är det verkligen vår på riktigt, helt effin wonderful. Folk går runt i bara T-shirts med solbrillor och en glass i handen, överallt bara fullständigt kryllar det av övervintrade människor. Fantastiskt.
Jag njöt hela vägen som jag gick hem idag, något som jag i vanliga fall brukar se som en skräckupplevelse som enbart går ut på att ta sig hem utan att frysa ihjäl. Fåglarna kvittrade, överallt hade vårblommorna slagit ut och solen strålade.

Och ja, jag gick till skolan idag trots mycket tveksamhet imorse då jag fortfarande kände mig som en snigel i huvudet och det enda jag ville var att lägga mig ner under något mjukt, tyst och kolsvart. Men jag kämpade mig i alla fall iväg, och det var nog tur det. Det är så lätt att man fastnar i eländet när man bara ligger hemma och ältar det.

Oviktigt: (Imorgon ska jag göra hemkunskapsprov och på fredag är det nationella i matte och sen är det helg och på måndag ska jag göra klart uppsatsen på efterkigstiden och på tisdag ska jag och Eggi göra Spanskadialogen klar varesig han vill det eller ej och på onsdag ska jag göra idrottsprov och sen är jag äntligen ganska så ikapp med allt. Najs.)

Det börjar verkligen gå upp för en nu, att det snart är slut. Att vi snart ska skiljas från varandra och ta ett nytt steg i livet, att högstadietiden faktiskt snart bara är histora och minnen. 7 veckor av intensivt arbete, två av lattjo lajban, avslutningsmiddag, skara sommarland och sen är det slut.
Det känns som igår när vi först träffade varandra på fotbollsplanen och lekte lära-känna-varandra-lekar och tyckte att 8:orna som hjälpte oss var jätteläskiga och stora. Det känns som igår när vi var minst och inte kände någon och var rädda att vi aldrig skulle lära oss att hitta i transtens alla korridorer och rum. Och nu är vi plötsligt där, störst och äldst med bara månader kvar tills vi får springa ut genom den där dörren och ropa hejarramsor.
Sjukt, det är vad det är. Hur 3 år kan gå så ofantligt fort.

Okej, gick hem från skolan idag pga extrem huvudvärk och allmän lesshet på allt omkring mig.
För tillfället ligger jag i soffan, tittar på Oprah och vill att det ska bli natt så att jag kan somna.

Jag vill verkligen inte att det ska gå fel nu, vill bara att allt ska flyta på som det gjort. Jag vill må bra, jag vill ha annat att tänka på och jag vill känna det där lyckoruset. Det finns inget bättre, och den senaste tiden har det verkligen funkat. Därför ska jag inte falla tillbaka idag, och inte imorgon och inte på länge, länge.


I think about the worm that I've become,
left blind from the brightness of your halo.
No one shines like you do.
My filthy mouth and broken words,
this small disease that leaves me crawling.
Crawling to you.

Crawl under ground for cover,
stay close to the dirt for keep from falling.
From falling.

Sold my life to bring the rain, maybe to wash me clean.
Sold my soul to stop the pain, hoping you'd set me free.
All your pills, are you sane?
You know that you can lay it all on me.

You can lay it all on me

Hej
Jag vaknade vid tio idag och av någon totalt oförklarlig anledning fick jag jättebråttom upp och in i huset. På sträckan min säng - min dörr började jag hosta som en galning. Och det höll i sig i säkert tjugo minuter innan jag kunde andas ordentligt, det var lite läskigt.
Men nu har jag kommit in ordentligt och druckit lite Varma koppen som hjälpte en del.
Ja, så att ni vet det, jag är lite sjuk.

Nu funderar jag starkt på att gå ut och lägga mig igen, det här var ju ganska värdelöst, ingen är vaken. Ja, så gör vi nog.



Alltså förlåt, de här jävla inläggen blir ju bara meningslösare och meningslösare.

Igår bestämde vi (jag och Göran) oss för att åka till Annelis sommarstuga där det var lite get-togehter. Anneli och Lola kom och hämtade oss och jag åkte min första moppefärd sedan jag kom hem till Sverige. Det var lite småläbbigt, men vi kom fram hela och stelfrusna.
Väl framme eldade vi i eldstaden för fulla muggar. Efter ett tag började folk ramla in och huset bli lite mindre kallt.
Kvällen fortskred lite speciellt. Det kom några människor som inte fick vara där och alla blev jättearga. Sen var det lugnt ett tag, sen kom de en gång till. Den gången lyckades de med den väldigt mogna handlingen att spotta och urinera på testosteronstinna killars älskade mopeder. Vips! så strömmade det folk ut i skogen med inställningen att de inte skulle återvända förrän någon dött. Vi blev lite skraja och började inbilla oss att vi hörde motorsågar och skrik. Dock kom de tillbaka efter en halvtimme utan att någon behövt sätta livet till, i alla fall vad jag förstod det.
Och det var väl typ det som hände som är värt att berätta om. Och inte ens det där var värt att berätta om, ser jag nu. Men det var mycket mer spännande igår, jag lovar.
Vi åkte hur som helst hem runt 1-2, eller vad klockan kan ha varit, och det var _kallt_
Anneli var tvungen att följa med in till mig en stund för att inte frysa fötterna av sig, vilket jag förstår heltoch fullt.

Pappa är hemma och ledig idag,och vill att jag och Arvid ska hitta på något med honom. Men det lär vi inte göra, jag orkar inte och Arvid är för liten för att över huvud taget förstå sånt. Han föreslog nyss lunch på Donkan, jag kunde inte vara mer osugen. Och så föreslog han att vi skulle gå ut och äta ikväll. Varför måste allt handla om mat?

Ikväll tänker jag i alla fall ligga i min säng, titta på film och känna mig som en zombie. De av er som vill joina mig i min självömkan får mer än gärna knö ner sig i min säng med mig.

Ha en fortsatt trevlig tisdag. Eller nått.
Ikväll så tänker jag i alla fall ligga i min säng och titta på film, de som vill får gärna göra mig sällskap.

M - "Alltså.. jag fattar ju att det ä lite jobbigt för dig, det här med att flytta hemifrån och allt."

L - "Ja.. men jag vill ju verkligen komma bort från mina föräldrar, jag orkar inte med dem längre! Och dessutom så vill jag ha en sånhär.. en såhär.. en iller."

Jag har tråkigt, därför bloggar jag. Jag gick upp nyss och sitter nu i nattlinne under en stickig filt i min soffa.
Imorgon ska vi i vanlig ordning till farmor och farfar och fira påsk med äggletning, påsklunch, puzzlande med kusinerna på soffbordet och allt annat vad det innebär. Jag är inte speciellt pepp inför det. Jag har aldrig något speciellt bra argument till varför jag aldrig har speciell lust till att åka på släkt träffar, släkten på pappas sida är astrevlig hela bunten. Jag har bara ingen lust.
Dock får jag nog vara glad att jag över huvud taget får hamna i ett socialt sammanhang det här lovet, för i övrigt ser den närmsta framtiden väldigt tråkig ut. Jag har inget planerat. Och om jag inte har något planerat så händer det definitivt ingenting.

Maya Larssons liv suger lite idag.

HEJ

Idag har jag skrivit uppsats, fått en medicinboll suttad i mitt ansikte i en fart av 200 km/h av en viss person som är dum (Läs: Niklas) och tränat yogaställningar med G&G. Ganska average dag, alltså.
Om det inte var för det lilla krux att SATANSHORFITTHELVETESKÄRRINGJÄVELN Maja Stopek såg mig röka i morse, och nu ska hon ringa till mina föräldrar och skvallra. Och jag orkar verkligen inte att de ska tappa förtroendet för mig igen, nu när de faktiskt har börjat bli lite okej. Det är ju inte som att jag bolmar som en jävla skorsten, jag är inte ens beroende. Att just jag ska ha en sån satans otur att under de 2-2,5 minuter som jag rökte vid bussen i morse  skulle skolans mest snokande lärare råka köra förbi i sin äckliga bil.

Ärligt talat, har lärare ens någon plikt att informera föräldrarna om sånt? Ifall det inte är under skoltid eller på skolans område så känns det inte som att det är deras bussiness. Okej om de berättar för skolsköterskan så att hon kan ta ett snack med en, men inte fan ska de hålla på och ringa hem. Jag menar, jag har ju inte ens begått något brott. Det är fullt lagligt för mig att röka.
Det kanske bara är jag. Antagligen så är det så. Jag är bara så satans arg just nu att jag skulle kunna slå någon jättehårt.
Fortsättning följer.


Ps. Jag ska sluta röka. Jag lovar.